När en aktiv faller ur och får ursäkter

Under hösten har jag jobbat med mig själv, mina svagheter och börjat tänka till på hur jag är och hur jag varit 😉 Så det mentala känns ganska bra.
Det fysiska däremot, oj oj oj! På grund av mina extrajobb som jag tidigare skrivit om så har jag inte kunnat träna. Och visst, som träningsperson vet jag att “det finns inga ursäkter“, nej, så är det ju. Men något som jag trycker på ännu mer (i alla fall när man kommit över tröskeln att bara komma igång med rörelse) är att: träna det du tycker är kul!

Den meningen är jätteviktig för mig och den största motivatorn. Och det jag tycker är kul med träningen är främst att träna hårt och i grupp. Och de möjligheterna har inte funnits på nästan fyra månader! Det är jag så ledsen för.
Det som har hållit mig igång är mina egna pass med FriKi, typ tre egna rena gympass (som jag tycker är så tråkigt) och några klipp crossfit.
Men de senaste veckorna tror jag mig märka att min kondition försämrats och det gör mig rädd! Jag som är en tränande människa och ser mig själv som väldigt aktiv.

Anledningen kommer jag hålla för mig själv, hehe. Men jag har inte varit så kry och frisk, vilket har påverkat mycket. Sen kanske min kropp även påverkats av den jobbsituation jag befunnit mig i, och då vet jag att motion är det bästa, men ändå har det inte gått.

Sådär. Där kom en PTs bekännelser 😛